Caterina Sangalli Bianchi
El Balanzin
*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*-*
Cert!... Ghe pensi an'mò.
L'è vera o l'è staa on sogn?
... ... ...
Seri foeura de cà
e camminavi, quand...
on toppich!
«Voo in terra, borli giò!».
On sass o 'l marciapee,
cert, on quaicoss,
che me ingarbìa i pee.
Poeu, come in sogn,
'na man la m'ha toccaa,
leggera, delicada,
'na benedetta man
che m'ha salvaa.
Me volti on poo confusa,
tenti de ringrazià,
ma LU'
con bei maner,
tant rar al dì d'incoeu,
el me carezza el coo
el rid... e poeu,
vist che l'hoo conossuu,
el dis: «Settèmes giò,
parlom di tò magagn,
tant, chì, ne senten nò.
E mì, hoo parlaa...
Prima, dasin, sottvôs,
poeu, con pussee coragg,
hoo tiraa-sù la vôs e...
«Perchè propi su mì
che seri on passarin?
E corr e rampegà,
evi mai faa on basell
senza saltall
e scavalcavi i foss
e dent e foeu di sces...
E adess?... Son chì.
Credi no de sbagliamm
se tutt l'è in man a Tì...».
E sbassi el coo.
An'mò El sorid.
El torna a carezzamm,
dopo, col did,
El fa segn de voltamm
e vedi,
prima nebbiaa,
poeu, pussee ciar,
"on balanzin"
e infin... 'na vôs,
la Soa...
«Guarda sul piatt per ari,
l'è pien di tò magagn,
adess guarda quell bass
ch'el pò stà minga in pari.
Tocca come l'è grev!
Sora gh'è lì tutt quell
che mì, de bell, t'hoo daa»...
An'mò el mè coo sbassaa.
«Te gh'hee reson», gh'hoo dii.
«Scusom la vanitaa».
E l'hoo pù vist.
Sparii.
... ... ...
Coi man taccaa al mur
tornavi in cà. Dasin...
Grev, da ona part,
vedevi el balanzin.
...
|
|
|
|
|
|